Ingen annan olja skyddar trä så bra som linolja!
Linoljefärg är den färg man använde fram till 1950-talet på både byggnader och möbler. I moderna färger består bindemedlet av alkyd och olja, oftast tallolja. Detta ger en sämre inträngningsförmåga än den rena linoljefärgen och i kombination med höga halter lacknafta eller vatten ger den ett sämre skydd mot rötskador.
Väl beprövad!
Linoljefärgen har använts i århundranden och är bevisligen mycket hållbar. Tillverkningen av Enetorpets linoljefärger är baserad på äldre hantverksmässiga kunskaper. Detta innebär att vi alltid använder råvaror av högsta kvalité och att tillverkningsprocessen aldrig forceras.
Underhållet är enkelt!
Linolja är en naturprodukt och bryts med tiden ner av UV-strålningen. Man säger då att färgen ”kritar”. Eftersom en bra och rätt påmålad linoljefärg inte flagar så slipper du skrapa färg. Genom att bara påföra kokt linolja så binder man upp pigmentet igen och ytan blir som nymålad. Enetorpets basfärg innehåller dessutom zinkvitt som motverkar alg- och mögelpåväxt.
Kulturarvet!
Linoljefärger och det traditionella pigmenten, såsom olika ockror och umbror, har man använt i generationer. Linoljefärgen återger ljuset på ett sätt som de moderna färgerna inte kan göra.
Bra för miljö och hälsa!
Eftersom linoljefärgen inte innehåller giftiga pigment eller lösningsmedel är både tillverkning och användning av linoljefärg bra ur både miljö och hälsosynpunkt. Vid behov används, då man målar, balsamterpentin, aldrig lacknafta eller sulfatterpenmtin.
På sikt lönar sig Linoljefärg
Kostnadsmässigt är en korrekt tillverkad linoljefärg dyrare per liter än andra färger. Detta eftersom linoljefärgen innehåller en hög halt av pigment. Men då linoljefärgen är mycket dryg, blir det färdiga resultatet oftast inte dyrare än med andra färgmaterial. Besök gärna vår produktsida för att se vad vi har att erbjuda.
Vår Tillverkning av Linoljefärgen
Tillverkningen av Enetorpets linoljefärg är baserad på äldre hantverksmässiga kunskaper. Detta innebär att de är rena oljefärger som inte innehåller plastbaserade bindemedel. Inte heller används pigment som innehåller någon form av bly, kadmium eller krom(VI). Som bindemedel används kallpressad kokt linolja från svenskodlat lin, i första hand från Boställets Lin i Hög, Skåne. Torkmedel, ett kobolt/zirkonium sickativ, ingår med mindre än 2%. Som lösningsmedel, i de fall det ingår, används alltid balsamterpentin, aldrig lacknafta eller sulfatterpentin.
Vid tillverkningen används ett trevalsverk som ”river” färgen efter att linoljan har grovblandats med respektive pigment. Maskinen gör i stort sett det arbete som de gamla målarmästarnas gesäller eller färgkvarnarna gjorde förr i tiden, dvs finfördelar pigmentet i linoljan. Man blandar aldrig en färg, man river den. Ett uttryck som fortfarande, sympatiskt nog, hänger kvar inom färgindustrin.
Att riva färgen ordentligt är oerhört viktigt. Mikroskopiskt sett har pigmenten olika stora korn, från de grovkorniga jordfärgspigmenten till de finkorniga syntetiska järnoxiderna. Eftersom varje korn måste omges av olja, skiftar oljehalten från pigment till pigment. River man en färg för tjock dvs med en låg oljehalt i förhållande till pigmenthalten, går färgpastan alltför snabbt genom valsverket, vilket kan medföra en dåligt riven färg. Detta ger i sin tur ett sämre flyt i färgen och att färgen alltför snabbt blir matt och därmed får en sämre hållbarhet, framförallt utomhus. Om man bara blandar en färg med en pinne eller visp har inte pigmenten finfördelats och oljan omger inte varje korn separat, utan en klump av korn. Detta kan sedan påverka målningen på ett trist sätt.
Från färgpastorna, dvs de färdigrivna blandningarna, gör man sedan de olika kulörblandningarna. Kulörsystemet som färghandeln idag erbjuder är baserade på recept med utgångspunkt från NCS- systemet. Man använder lösningar med kulörstarka organiska pigment som droppvis hälls i en vit färg. Burken skakas och färgen blandas. Vi som tillverkar linoljefärg har det tyvärr inte så enkelt. Och därmed inte sagt att vi kanske inte skulle kunna göra det på samma sätt. Men eftersom mineraliska pigment i sig har en skyddande effekt mot skadlig inverkan av UV-strålning på t.ex. en fasad, vill vi gärna använda dessa pigment så mycket vi kan. Och mineraliska pigment är inte alltid så lättskakade. Vi får alltså gå en annan väg och blanda de olika kulörerna något mer handlingskraftigt och efter våra egna recept. Specialkulörer blandar vi med hjälp av ögat och med våra kunskaper om hur de olika pigmenten reagerar med varandra. På så sätt är tillverkningen av linoljefärg fortfarande ett hantverk och bör kanske i viss mån så förbli.